Funderingar
De senaste månaderna har utveklingen vart total. Jag har gått från att vara en liten imbecill varelse till en kreativ aktris.
Ansvaret jag blivit tilldelat har jag förvärkat med stort focus.
Det känns så otroligt skönt att stå på mina egna fötter, förlita mig totallt på min förmåga.
De senste veckorna, sen marken torkat upp, har mitt humör också stigit i grader. Numer spritter lyckan i min kropp, jag vill skapa, göra nått.
Men så är det varje vår, man vill ta igen allt de man inte skapade i vintras. Då valde man den enklaste väg,
den kortaste biten. Allt för att man helt enkelt inte orkade prestera.
NU...nu är det annorlunda. Det finns inte en dag, en sekund utan att ja vill förnya och förbättra.
Teckningar ligger huller om buller på mitt vardagsrumsgolv, när ja sen öppnar balkongdörren för att dra in de friska vindarna i mina lungor, flyger arken omkring mig. Det enda jag gör är att le. Bara DET är ett vårtecken!
Livet har fått sig en rejäl uppsving och senaste tiden har bara vart happy times.
Jag trivs så fantastiskt bra i mig själv. Jag känner inte alls någon ånger för det som hänt, det känns som om det viktiga ligger framför mig.
Det känns som om det är NU som det tar fart. Det känns som om jag står där på klippan, vinden i håret och snart, alldeles, alldeles strax tar ja steget ut!
Det är så mycket jag vill göra, som faktiskt kan bli värklighet.
Jag ser dig,
mot den duvblå himmlen blir du svart.
Jag vill röra dig, se om du värkligen finns där.
Jag känner mig instängd, i denna stjärnklara natt.
Du tar på mig, vart tror du att det bär.
Är du värklighet, evighet, ensamhet?
En sprudlande själ // Charlie
Ansvaret jag blivit tilldelat har jag förvärkat med stort focus.
Det känns så otroligt skönt att stå på mina egna fötter, förlita mig totallt på min förmåga.
De senste veckorna, sen marken torkat upp, har mitt humör också stigit i grader. Numer spritter lyckan i min kropp, jag vill skapa, göra nått.
Men så är det varje vår, man vill ta igen allt de man inte skapade i vintras. Då valde man den enklaste väg,
den kortaste biten. Allt för att man helt enkelt inte orkade prestera.
NU...nu är det annorlunda. Det finns inte en dag, en sekund utan att ja vill förnya och förbättra.
Teckningar ligger huller om buller på mitt vardagsrumsgolv, när ja sen öppnar balkongdörren för att dra in de friska vindarna i mina lungor, flyger arken omkring mig. Det enda jag gör är att le. Bara DET är ett vårtecken!
Livet har fått sig en rejäl uppsving och senaste tiden har bara vart happy times.
Jag trivs så fantastiskt bra i mig själv. Jag känner inte alls någon ånger för det som hänt, det känns som om det viktiga ligger framför mig.
Det känns som om det är NU som det tar fart. Det känns som om jag står där på klippan, vinden i håret och snart, alldeles, alldeles strax tar ja steget ut!
Det är så mycket jag vill göra, som faktiskt kan bli värklighet.
Jag ser dig,
mot den duvblå himmlen blir du svart.
Jag vill röra dig, se om du värkligen finns där.
Jag känner mig instängd, i denna stjärnklara natt.
Du tar på mig, vart tror du att det bär.
Är du värklighet, evighet, ensamhet?
En sprudlande själ // Charlie
Kommentarer
Trackback