I hjärnarn på Charlie

Jag mår illa jag vill spy, spy stora hinkar fulla. Värken i ryggen är ihärdig och vill inte släppa. Jag blir trött, jag snäser åt allt, åt alla.
Det känns exakt som på ruta ett, för i helvette, jag är tillbaka på ruta ett. Jag hatar den rutan jag hatar att vara sisst, alla andar ligger flera rutor före, ståltserar och stäcker på sig. Jag vill bara dra täcket över huvudet. Inte visa mig, inte visa vad jag känner. Jag är trött på mig själv, jag är trött på min kropp, på min insida, på min evigt tjatande hjärna. Jag är trött att svika mig själv om och om igen. Att aldrig bli det jag vill.
Jävla pms!!! det blir ent sånt jävla gnäll.
Hej

Hjärtat slår fort, jag tänker på dig och jag saknar dig, jag saknar allt vi hade tillsammans, Jag vill vara där just nu, jag vill känna dig här just nu. Det finns ingenting som kan ändra mina känslor för dig och det hatar jag. Jag vill sitta här i min ensamhet och kolla på porr hata dig och inte känna ett dugg,
MEN mitt hjärta slår fortfarande för dig, varje andetag känns som om det är menat för dig, jag släpper dig aldrig jag VILL så gjärna ha dig.
Jag önskar att jag var stark nog att glömma dig.
Har man en gång älskat så är det svårt att släppa.

Jag kan visa en värld
vacker bländande härlig
säg om du ska va  ärlig
har du drömt om den ibland
Jag kan lära dig se
bort om magiska under
oförglömliga stunder
om du flyger bort med mig
en helt ny värld
ifrån ett annat perspektiv
ingen bestämmer här
var och när.
högt ovan molnen...

Mestadels känner jag mig både larvig och meningslös. Idag satt hon på gatar och släppte på alla dessa spärrar som jag länge har trott att hon är byggd på.
Jag är nog lite av en ensamvarg och vill inte ha massa folk omkring mig, jag väljer mina egna stunder...
Jag älskar henne, det gör jag värkligen, hon är ärlig på ett sätt som ingen annan är. Saningen kommer som ett flygande skott och jag tar emot. Jag tar emot med taggar och stål och vill inte alls höra.
Hon kankse inte alls vet best, jag vill inte att hon ska tro det heller...Men OFFTA vet hon det bästa, precis som den alldra bästa vännen ska. Hon uppmuntrar mig, får mig på glatt humör. Hon vet exakt vad hon ska säga för att få mig glad.
I natt var vi ut ,hon hade sovit för lite och va trött, jag saknar hennes sällskap och ville egentligen aldrig att hon skulle gå hem.
Jag tror lite att hon spelar på den hårda sidan och vill vara en tuffing. Men egentligen är hon precis som jag, sårbar och mjuk.
Jag är så lycklig att jag har de vänner jag har, de ger mig värkligen kraft att ta de där första andetaget på morgonen se solen stiga upp och känna att jag lever.
Jag älskar att vara älskad av er.