I hjärnarn på Charlie

Jag sitter här, här i mitt rum. Jag är hemma, men endå känns det som om jag är så fruktansvärt långt bort.
Jag hade så stora förhoppningar om mitt liv hemma. Jag trodde på nått sätt att allting skulle vara som förut. Jag förväntade mig att allt skulle vara på mina villkår.
Jag vet inte varför jag inte kan släppa tanken, bara gå vidare.
Men när jag ligger här i sängen, bara blundar så kommer allting tillbaka. Det slår mig som ett knytnävsslag i magen och jag tappar andan.
Alla minnena flyger förbi, jag ler, jag gråter och jag önskar ja vore där.
Jag tror på att allt händer för en mening, och det kommer säkert något gott ur allt det onda.
Men när jag ligger där i mörkret saknar jag fortfarande hans hud tätt intill min.

Jag såg på en video från förra våren, vi var upp till fjällen. Vi skrattade va lyckliga, åt fantastisk mat, hade snöbollskrig i  nysnö, drack goda drinkar och låg framför den sprakande brasan.
När filmen va slut satt jag här i min ensamet och log.
Det vi hade var vackert och jag är glad att jag har en så fantastisk relation i mitt bagage.
Jag släpar fortfarande runt på den tunga väskan med alla minnena, jag är helt enkelt inte redo att kasta iväg dem än.
Det börjar förvisso bli väldigt tungt, vem vet. Ja kanske släpper den imorgon.
Godnatt

Idag vaknade jag och mina vänner och kände oss sådär bakis hungriga som man alltid gör. Vi bestämde oss för att gå och käka en pizza.
Väl inne på pizzerian sätter vi oss vid bordet och drömmer om smällt ost och vitlöksdipp.
Fem minuter senare kommer det in två tanter och en tjej. Jag la märke till att tjejen rörde sig i ett lustigt mönster, antagligen var hon cp skadad eller nån liknande sjukdom.
Jag som BARA hade henne framför mig satt ju såklart å titta, helt plötsligt hör jag den ena tanten säga
-Har de där tjejerna inget annat att stirra på?
Hon sa det sådär högt så de va meningen att jag skulle höra.
Jag som va mitt inne i en tugga, tappa hakan och tuggan lixom rulla ner på talriken igen.
Sa hon de ja trodde hon sa, sa ja till mig själv.
De kan inte vara sant.
Har världen blivit så sjuk att man inte ens får titta vart man vill. Bara för att man tittar på nått så tror folk alltid det värsta. Jag hade inga onda avsikter med mitt tittande, jag satt mer å njöt av min pizza medans jag dagdrömde. Om mina ögon just i detta ögonblick fastnade på den handikappade tjejen kan väl inte jag rå för.
Jag sa högt...Att får man inte titta på vad man vill! Sen åt jag pizzan med stängda ögon.
Jag blir så irriterad, varför tror mamman att det är bättre för sin dotter att skydda henne från allt. Usch å fy vilken rutten mamma. Tycker de hellre att man ska sitta å stirra åt andra hållet bara för att hon har en cp skadad dotter. Vafan JAG kan väl inte hjälpa att du har fött henne. Va lycklig för de liv du födde i stället för att hålla på att hacka på folk som äter pizza. Du förstörde fan hela min jävla dag.
peace out