I hjärnarn på Charlie

Sommaren är här....
Men jag känner ingen sommar, ingenting.
Jag ser solen stråla över de gammla byggnaderna, jag känner den varma vinden svepande  läst min kind.
Jag ser hur det tindrar på vattenytan.
Men endå känner jag ingenting....

Jag vet inte vad det är jag väntar på? Som om nånting bra skulle trilla ner rakt framför näsan  på mig.

Hopplöst....det är vad livet är.

Man tror sig veta vad som pågår runtomkring sig, man tror sig veta vart man har personer.
Men icke.
Än en gång börjar jag tveka.

Knivhuggen i ryggen gör sig evigt påminda.