I hjärnarn på Charlie

Jag har kommit på att jag har lite snevridna tvångstankar, eller jag vet inte om det kan kallas för det, men nått fel är det i alla fall.
För det första har jag svårt att äta bland andra människor, inte så att det är jobbigt att äta med familjen, eller vänner, men jag skulle ALDRIG äta nått på en buss eller tunnelbanan tex. kanske, kanske ett äpple.
I affären kan jag inte alltid handla vad jag vill, jag tror att de bakom mig i kön står där å ler för att jag köper sånt jag inte "borde" att de tänker att, Hon den där, hon behöver absolut inte köpa de där, gå å hämta en påse ärtor i stället. Sagt och gjort proppar jag ner brockoli, ärtor, sallad mmm allt grönt som finns i butiken och går stolt och ställer mig i kön, det är då paniken börjar krypa upp längst med ryggraden, pulsen stiger och jag känner att jag börjar skaka.
Jag tänker: Vem försöker jag lura, de måste ju förstå att jag bara handlar de här för att verka "duktig".
Nu till de onda tankarna igen, Jag tänker att de tänker att jag bara står där och vill se nyttig ut. Aja det brukar sluta med att jag köper ett paket cigg och lite frukt i rädsla för att bli dömd.
Fast när jag tänker efter, jag vågar ju knappt köpa cigg "in public"
Shit kanske borde följa Jessicas råd.
Sök hjälp...