Spegeln ljuger

Allt är inte guld som glimmar....

Hela natten har jag vridit och vänt mig, mardrömmarna avlöser varandra och jag vaknar kallsvettig.
Jag känner mig svag, hjälplös nästan obefintlig.
Har jag inget vett i kroppen? Varför handlar jag mot min egen vilja?
Kan det ha någon som helst koppling till min oerhörda konflikträdsla.
Jag låter saker och ting ske... Mest för att slippa få de arga ögonen stirrandes i mitt tomma skal.
Är jag bara ett skal?
Känns som om jag har använt metoder för att snärja människor. För att väcka intresse....
ett intresse som inte sträcker sig längre än till lusten.

Ett år tillbaka.... Jag satt ensam, funderade. Kom fram till att jag inte vill vara detta ytliga skal. Jag vill vara så mycket mer... mycket mer människa.
Jag vill vara en genuin själ, men brinnande intressen, och en livsglädje att förundras över.

Men här sitter jag..... tagen med byxorna nere... och är precis som alla andra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback