Vilka härliga kollegor.
I´m going crazy!
Jag blir behandlad som en slusk, som en nolla som en dålig människa.
Det skrattas och hånas bakom min rygg.
Jag är så jävla trött på mina töntar till kollegor.
Bara för att du är en hejjare på datorer betyder inte det att du är bättre än mig.
Egentligen vet jag att jag inte hör hemma här, fast å andra sidan vill jag bara visa dem.
Jag har nog blivit ganska härdad av att jobba med dessa män,
Dessa world of warcraft spelande, puckelryggade och med största sannolikhet sjukskrivna pga musarm män.
Vilka loosers.
Jag blir behandlad som en slusk, som en nolla som en dålig människa.
Det skrattas och hånas bakom min rygg.
Jag är så jävla trött på mina töntar till kollegor.
Bara för att du är en hejjare på datorer betyder inte det att du är bättre än mig.
Egentligen vet jag att jag inte hör hemma här, fast å andra sidan vill jag bara visa dem.
Jag har nog blivit ganska härdad av att jobba med dessa män,
Dessa world of warcraft spelande, puckelryggade och med största sannolikhet sjukskrivna pga musarm män.
Vilka loosers.
VA! ingen gåslever på buffén!
Jag vet att det var ett tag sen jag skrev här! Men nu bara måste jag få ner det här så jag minns det.
Jag har ett nytt jobb, eller jag har jobbat här i drygt tre månader. Det är nu arbetskamraterna börjar visa sitt rätt jag.
Jag har haft lite svårigheter med de grabbar ja jobbar med. Datanördar ut i finger spettsarna, och här skämtar man inte om linux,mac eller annat dataskit. De jagar varandra och försöker få poäng genom fisar på diverse kroppsdelar. De bygger svärt och slangbellor av papper och tejp. Den mentala nivån här är 6-12 år.
Dock finns det ETT undantag. Det är en stackars hej-hej-jag-måste-vara-så-himmla-vuxen-hela-tiden-kille!
Han är nog den jobbigaste av dem alla.
Han har inte ens fylld gyllene 30 år, endå beter han sig som om han vore 50+.
Han väntar på att bullen i ugnen ska komma, "jobbet går som på räls", han sitter och plockar in pengar för sin ythyrda ungkarlslya.
Han åker på kryssning på helgen. Inget fel på denna livstil, kryssning är ju lattjo!
Men när jag hör honom säga till en kollega att, Jag citerar "det va pinsamt, buffén va dålig, det var en massa norrläningar, alla dansade och sjöng, folk va fulla"
Tänker jag här i mitt stilla sinne att -JA! vad trodde du!
Det är en kryssningsbåt, Birca cruise dessutom som är sveriges enda renodlade nöjesbåt. Buffén har alldrig varit någon delikat smakupplevelse, det är den billigaste skiten de kan hitta, och så tar de hutlösa 350 pix för det!
Trehundrafemtio pix!
Att båten är full med Norrlänningar, ja vad ska de annars tjäna pengar på! Stockholmarna vet väl bättre än att åka på dessa pajasbåtar.
Fulla, glada och dansade personer är också det som är en självklarhet.
Stackars gubben ville nog dansa gammeldans, knyta knopar, gnugga gnuggisar och spela lotto. :D
Hörde dessutom honom prata med en kollega nyss om fotboll!
Jag är inte heller ett fotbolls fan, jag tittar sällan på en hel match om jag inte blir tvingad. Men visst är det kul med gemenskapen.
Han tycker att det var jobbigt med fotboll för att "jag hatar folk som hejjar för MYCKET!"
Hur kan man hejja för mycket, det är det som är tjusningen med att gå på en match, alla står där och hejjar på samma lag, man försöker hejja på gubbarna på plan.
Hur skulle det se ut om hela stadion va tyst. Hur lattjo låter de.
Nej du Ung-fast-jag-vill-vara-gammal arbetskamrat, jag tycker du gott och väl kan sitta hemma och se på fotboll framöver. Framför tv.n är det lugnt och skönt, speciellt om du trycker på mute.
=) tack och hej
Smärta
Igår tog det defenetivt slut!
Jag har inte förståt det än. Jag vill inte vara vaken och påminnas, sover jag drömmer jag mardrömmar.
Just nu skulle jag önska mer än nått annat att jag inte mindes någonting.
Jag orkar inte vara ledssen. Jag orkar inte gråta en enda tår till.
Aj jävla helvette!
Jag har inte förståt det än. Jag vill inte vara vaken och påminnas, sover jag drömmer jag mardrömmar.
Just nu skulle jag önska mer än nått annat att jag inte mindes någonting.
Jag orkar inte vara ledssen. Jag orkar inte gråta en enda tår till.
Aj jävla helvette!
Jag kände ett hopp
Nu!
Det blåser en vind som viskar att jag ska svepas med.
Jag vet att jag slänger mig ut i evigheten.
Men jag vill det, hjärtat har så länge vart bakom lås och bom.
Nu ska jag göra det jag vill, och jag ska göra det för bara min egen skull.
Jag förväntar mig blod, svett och tårar, men hellre det än ett evigt liv i en liten låda.
Låt mig se, känna och förundras av världen.
Tack för den här chansen. :D
Det blåser en vind som viskar att jag ska svepas med.
Jag vet att jag slänger mig ut i evigheten.
Men jag vill det, hjärtat har så länge vart bakom lås och bom.
Nu ska jag göra det jag vill, och jag ska göra det för bara min egen skull.
Jag förväntar mig blod, svett och tårar, men hellre det än ett evigt liv i en liten låda.
Låt mig se, känna och förundras av världen.
Tack för den här chansen. :D
Spegeln ljuger
Allt är inte guld som glimmar....
Hela natten har jag vridit och vänt mig, mardrömmarna avlöser varandra och jag vaknar kallsvettig.
Jag känner mig svag, hjälplös nästan obefintlig.
Har jag inget vett i kroppen? Varför handlar jag mot min egen vilja?
Kan det ha någon som helst koppling till min oerhörda konflikträdsla.
Jag låter saker och ting ske... Mest för att slippa få de arga ögonen stirrandes i mitt tomma skal.
Är jag bara ett skal?
Känns som om jag har använt metoder för att snärja människor. För att väcka intresse....
ett intresse som inte sträcker sig längre än till lusten.
Ett år tillbaka.... Jag satt ensam, funderade. Kom fram till att jag inte vill vara detta ytliga skal. Jag vill vara så mycket mer... mycket mer människa.
Jag vill vara en genuin själ, men brinnande intressen, och en livsglädje att förundras över.
Men här sitter jag..... tagen med byxorna nere... och är precis som alla andra!
Hela natten har jag vridit och vänt mig, mardrömmarna avlöser varandra och jag vaknar kallsvettig.
Jag känner mig svag, hjälplös nästan obefintlig.
Har jag inget vett i kroppen? Varför handlar jag mot min egen vilja?
Kan det ha någon som helst koppling till min oerhörda konflikträdsla.
Jag låter saker och ting ske... Mest för att slippa få de arga ögonen stirrandes i mitt tomma skal.
Är jag bara ett skal?
Känns som om jag har använt metoder för att snärja människor. För att väcka intresse....
ett intresse som inte sträcker sig längre än till lusten.
Ett år tillbaka.... Jag satt ensam, funderade. Kom fram till att jag inte vill vara detta ytliga skal. Jag vill vara så mycket mer... mycket mer människa.
Jag vill vara en genuin själ, men brinnande intressen, och en livsglädje att förundras över.
Men här sitter jag..... tagen med byxorna nere... och är precis som alla andra!
En Tur I Det Blå
Härliga härliga Stockholm!
Vaknade i en härlig famn, sträckte på mig, kisade ut genom fönstret, strålande solsken!
Havet kallade och efter en olaglig färd på mopeden så var det äntligen dax.
Väl ute på det stora blå tog lyckan ett hårt grepp om mig. Stockholm är en fantastisk stad. Ett muller lämnar stadskärnan och förvandlas snarare till ett behagligt sorl, byggnaderna sträcker sig stolta mot solen. Jag sitter där i fören mitt på det glittrande vattnet och blicka upp på den fina fasaden av berg, fartyg och pampiga hus, blicken dras till min älskes ögon, de strålar av välbehag jag inte sett på länge, jag vet att han njuter. Och det va då jag insåg hur lycklig det gör mig att ha träffat en så vacker och ömsint person.
Tack för en sagolig sommardag.
Jag är alldeles varm.
Vaknade i en härlig famn, sträckte på mig, kisade ut genom fönstret, strålande solsken!
Havet kallade och efter en olaglig färd på mopeden så var det äntligen dax.
Väl ute på det stora blå tog lyckan ett hårt grepp om mig. Stockholm är en fantastisk stad. Ett muller lämnar stadskärnan och förvandlas snarare till ett behagligt sorl, byggnaderna sträcker sig stolta mot solen. Jag sitter där i fören mitt på det glittrande vattnet och blicka upp på den fina fasaden av berg, fartyg och pampiga hus, blicken dras till min älskes ögon, de strålar av välbehag jag inte sett på länge, jag vet att han njuter. Och det va då jag insåg hur lycklig det gör mig att ha träffat en så vacker och ömsint person.
Tack för en sagolig sommardag.
Jag är alldeles varm.
Motorcykel
Allt går inte alltid som man vill. Det blir inte alltid som man har tänkt sig.... det visste jag sedan länge tillbaka.
Men endå slår det mig oerhört hårt så fort jag får ett litet bakslag.
Jag förstår egentligen att ja inte står här som en förlorare, men det är endå den känslan jag har just nu.
Det känns som om jag har stigit berget till hälften, jag har kämpat emot kyla, hård vind och trånga passager.
Och när jag nästan, nästan är på toppen så sätter jag ner foten på en till synes ofarlig snöfläck......wosch......så glider jag tillbaka. Jag står där och tittar upp och känner att jag inte orkar börja klättra igen.
Samtidigt är det den enda vägen upp.
Jag vill inge ge upp, jag vill upp dit, men samtidigt tvivlar jag på min egen förmåga.
gnöl gnöl gnöl
Har gett mig in i något jag inte kan hantera...
Men endå slår det mig oerhört hårt så fort jag får ett litet bakslag.
Jag förstår egentligen att ja inte står här som en förlorare, men det är endå den känslan jag har just nu.
Det känns som om jag har stigit berget till hälften, jag har kämpat emot kyla, hård vind och trånga passager.
Och när jag nästan, nästan är på toppen så sätter jag ner foten på en till synes ofarlig snöfläck......wosch......så glider jag tillbaka. Jag står där och tittar upp och känner att jag inte orkar börja klättra igen.
Samtidigt är det den enda vägen upp.
Jag vill inge ge upp, jag vill upp dit, men samtidigt tvivlar jag på min egen förmåga.
gnöl gnöl gnöl
Har gett mig in i något jag inte kan hantera...
Vad väntar jag på
Sommaren är här....
Men jag känner ingen sommar, ingenting.
Jag ser solen stråla över de gammla byggnaderna, jag känner den varma vinden svepande läst min kind.
Jag ser hur det tindrar på vattenytan.
Men endå känner jag ingenting....
Jag vet inte vad det är jag väntar på? Som om nånting bra skulle trilla ner rakt framför näsan på mig.
Hopplöst....det är vad livet är.
Man tror sig veta vad som pågår runtomkring sig, man tror sig veta vart man har personer.
Men icke.
Än en gång börjar jag tveka.
Knivhuggen i ryggen gör sig evigt påminda.
Men jag känner ingen sommar, ingenting.
Jag ser solen stråla över de gammla byggnaderna, jag känner den varma vinden svepande läst min kind.
Jag ser hur det tindrar på vattenytan.
Men endå känner jag ingenting....
Jag vet inte vad det är jag väntar på? Som om nånting bra skulle trilla ner rakt framför näsan på mig.
Hopplöst....det är vad livet är.
Man tror sig veta vad som pågår runtomkring sig, man tror sig veta vart man har personer.
Men icke.
Än en gång börjar jag tveka.
Knivhuggen i ryggen gör sig evigt påminda.
Upp bland molnen
Solsken i mitt inre, världen utanför är som renaste värmen.
Att känna det som jag känner just nu....just i detta nuet, är alldeles alldeles underbart.
Kraften inom mig dunkar hårt i mitt bröst.
Nu... Det är nu som det händer.
Work
Ingen mening att blogga om jobbet, det är tråkigt nog att sitta ensam, vill ha sällskap här av nån som man kan härja med.... ^^
Funderingar
De senaste månaderna har utveklingen vart total. Jag har gått från att vara en liten imbecill varelse till en kreativ aktris.
Ansvaret jag blivit tilldelat har jag förvärkat med stort focus.
Det känns så otroligt skönt att stå på mina egna fötter, förlita mig totallt på min förmåga.
De senste veckorna, sen marken torkat upp, har mitt humör också stigit i grader. Numer spritter lyckan i min kropp, jag vill skapa, göra nått.
Men så är det varje vår, man vill ta igen allt de man inte skapade i vintras. Då valde man den enklaste väg,
den kortaste biten. Allt för att man helt enkelt inte orkade prestera.
NU...nu är det annorlunda. Det finns inte en dag, en sekund utan att ja vill förnya och förbättra.
Teckningar ligger huller om buller på mitt vardagsrumsgolv, när ja sen öppnar balkongdörren för att dra in de friska vindarna i mina lungor, flyger arken omkring mig. Det enda jag gör är att le. Bara DET är ett vårtecken!
Livet har fått sig en rejäl uppsving och senaste tiden har bara vart happy times.
Jag trivs så fantastiskt bra i mig själv. Jag känner inte alls någon ånger för det som hänt, det känns som om det viktiga ligger framför mig.
Det känns som om det är NU som det tar fart. Det känns som om jag står där på klippan, vinden i håret och snart, alldeles, alldeles strax tar ja steget ut!
Det är så mycket jag vill göra, som faktiskt kan bli värklighet.
Jag ser dig,
mot den duvblå himmlen blir du svart.
Jag vill röra dig, se om du värkligen finns där.
Jag känner mig instängd, i denna stjärnklara natt.
Du tar på mig, vart tror du att det bär.
Är du värklighet, evighet, ensamhet?
En sprudlande själ // Charlie
Ansvaret jag blivit tilldelat har jag förvärkat med stort focus.
Det känns så otroligt skönt att stå på mina egna fötter, förlita mig totallt på min förmåga.
De senste veckorna, sen marken torkat upp, har mitt humör också stigit i grader. Numer spritter lyckan i min kropp, jag vill skapa, göra nått.
Men så är det varje vår, man vill ta igen allt de man inte skapade i vintras. Då valde man den enklaste väg,
den kortaste biten. Allt för att man helt enkelt inte orkade prestera.
NU...nu är det annorlunda. Det finns inte en dag, en sekund utan att ja vill förnya och förbättra.
Teckningar ligger huller om buller på mitt vardagsrumsgolv, när ja sen öppnar balkongdörren för att dra in de friska vindarna i mina lungor, flyger arken omkring mig. Det enda jag gör är att le. Bara DET är ett vårtecken!
Livet har fått sig en rejäl uppsving och senaste tiden har bara vart happy times.
Jag trivs så fantastiskt bra i mig själv. Jag känner inte alls någon ånger för det som hänt, det känns som om det viktiga ligger framför mig.
Det känns som om det är NU som det tar fart. Det känns som om jag står där på klippan, vinden i håret och snart, alldeles, alldeles strax tar ja steget ut!
Det är så mycket jag vill göra, som faktiskt kan bli värklighet.
Jag ser dig,
mot den duvblå himmlen blir du svart.
Jag vill röra dig, se om du värkligen finns där.
Jag känner mig instängd, i denna stjärnklara natt.
Du tar på mig, vart tror du att det bär.
Är du värklighet, evighet, ensamhet?
En sprudlande själ // Charlie
Värme
Ibland är livet så bubblande, idag sken solen, den värmde min hud, jag blundade och njöt.
Det är inte längre mörkt när jag promenerar hem från jobbet.
Känner ni.....? Känner ni det som jag känner?
Våren är nära, bara runt knuten.
Ack så härligt :D
// Charlie
Det är inte längre mörkt när jag promenerar hem från jobbet.
Känner ni.....? Känner ni det som jag känner?
Våren är nära, bara runt knuten.
Ack så härligt :D
// Charlie
Kanin
Härligt att jag vaknade mitt i vad jag trodde var en mardröm, Han höll sina manliga händer runt hennes nacke och försökte mot hennes vilja att dränka henne, i badkaret, vattnet började så småningom rinna över kanten och jag vaknade med ett ryck....MEN hennes skrik slutade inte och för en sekund trodde jag att hon va i fara, mitt i allt sömntökken börjar hennes iskalla skrik på hjälp, gå över till ljud av välbehag...
Vafan! Okej att grannar har sex, men MITT i natten?!
Ursäkta men jag BEHÖVER sova.
Panik at ICA
Jag har kommit på att jag har lite snevridna tvångstankar, eller jag vet inte om det kan kallas för det, men nått fel är det i alla fall.
För det första har jag svårt att äta bland andra människor, inte så att det är jobbigt att äta med familjen, eller vänner, men jag skulle ALDRIG äta nått på en buss eller tunnelbanan tex. kanske, kanske ett äpple.
I affären kan jag inte alltid handla vad jag vill, jag tror att de bakom mig i kön står där å ler för att jag köper sånt jag inte "borde" att de tänker att, Hon den där, hon behöver absolut inte köpa de där, gå å hämta en påse ärtor i stället. Sagt och gjort proppar jag ner brockoli, ärtor, sallad mmm allt grönt som finns i butiken och går stolt och ställer mig i kön, det är då paniken börjar krypa upp längst med ryggraden, pulsen stiger och jag känner att jag börjar skaka.
Jag tänker: Vem försöker jag lura, de måste ju förstå att jag bara handlar de här för att verka "duktig".
Nu till de onda tankarna igen, Jag tänker att de tänker att jag bara står där och vill se nyttig ut. Aja det brukar sluta med att jag köper ett paket cigg och lite frukt i rädsla för att bli dömd.
Fast när jag tänker efter, jag vågar ju knappt köpa cigg "in public"
Shit kanske borde följa Jessicas råd.
Sök hjälp...
För det första har jag svårt att äta bland andra människor, inte så att det är jobbigt att äta med familjen, eller vänner, men jag skulle ALDRIG äta nått på en buss eller tunnelbanan tex. kanske, kanske ett äpple.
I affären kan jag inte alltid handla vad jag vill, jag tror att de bakom mig i kön står där å ler för att jag köper sånt jag inte "borde" att de tänker att, Hon den där, hon behöver absolut inte köpa de där, gå å hämta en påse ärtor i stället. Sagt och gjort proppar jag ner brockoli, ärtor, sallad mmm allt grönt som finns i butiken och går stolt och ställer mig i kön, det är då paniken börjar krypa upp längst med ryggraden, pulsen stiger och jag känner att jag börjar skaka.
Jag tänker: Vem försöker jag lura, de måste ju förstå att jag bara handlar de här för att verka "duktig".
Nu till de onda tankarna igen, Jag tänker att de tänker att jag bara står där och vill se nyttig ut. Aja det brukar sluta med att jag köper ett paket cigg och lite frukt i rädsla för att bli dömd.
Fast när jag tänker efter, jag vågar ju knappt köpa cigg "in public"
Shit kanske borde följa Jessicas råd.
Sök hjälp...
Sunshine
Jag förstår inte hur jag lyckas försova mig varje dag till jobbet. Jag har till och med ställt klockan på en och en halv timme före jag måste gå (springa) till bussen. Jag förstår värkligen inte vad jag sysslar med där på morgonen, äter gör ja ju, men det tar ju itne lång tid. Aja sen fort in i hissen, KOM UPP KOM UPP...när jag väl står där kommer jag på att jag glömt nått hemma, fort ut, låsa upp, springa in, in i hissen igen, ner NER NER...HISSJÄVEL.
I bästa fall ser jag bussen swicha förbi och med andan i halsen springer jag över vägen till hållplatsen. När jag trängt in mig i bussen inser jag att jag är påväg åt fel håll, visst kommer jag till jobbet men det tar en extra 5 min. Bitter sitter jag där och surar, men mitt på bron, solen, rosa, himmel, mungiporna höjer sig från det djävulsträsk de befunnit sig i och jag känner mig inte annat än lycklig. Dagen va räddad. Jag kände redan då att jag skulle ge hundra på jobbet idag. Det har ja gjort och allt har vart så himmla kul. Jag börjar känna mig hemma här nu.
Tror jag tar den längre vägen flera dar, när humöret inte är med kl 06.00.
